hej. nu känner jag att livet börjar återvända till mig så smått. jag har fått tillbaka mitt lukt och smaksinne i korta perioder så jag passar på att äta då. och dricka kaffe. det är ju en skarp smak så när den känns i munnen vet jag att jag kan äta. bra taktik.
khk förlorade igår och tränaren hänger ut enskilda spelare och säger att det är deras fel att det gick dåligt. kanske är så det går till i hockeyvärlden men annars så tycker jag att bryt ihop och kom igen verkar vara ett bra knep. tjänar väl ingenting att gnälla om det som varit. eller? trött man blir.
i kväll har vi vårt andra öppna hus på skolan. ska bli spännande. hoppas det kommer folk och kikar och frågar saker. man kan ju alltid tycka att en skola SER bra ut men det är ju verksamheten som är det viktiga. och vi har en bra verksamhet. en av våra nya lärare som jobbat som lärare i 25 år sa att han aldrig varit på någon skola som har så många resurser ute i klasserna som vi har. och det är ju positivt. vi vill ju att våra barn ska ha det bra. nog om det.

i många tidningar och på många andra håll har vikt varit ett ämne nu. jag kan ge exempel på hur jag blivit "drabbad". min svägerska hajade till när jag sa hur mycket jag vägde. vid ett annat tillfälle när vi pratade om vikt sa hon - men du har ju ditt på det torra med man och barn. = jag behöver inte bry mig. men man vill väl va snygg fast man har barn. hihi fast hon menade inte att jag var tjock i och för sig.
sen ringde pappa och undrade hur jag mådde. jag sa att jag hade alla tecken på influensa (detta var innan jag gick till doktorn) utom att jag inte kräktes eller hade diarré. - det var väl synd, sa han och syftade på min kroppshydda. herregud!
min snälla make tyckte synd om mig som är sjuk så han köpte två tidningar som jag kunde läsa. en av dem var tidningen "i form". - du kanske kan få några tips där, sa han. jag tror nu inte han kanske tänkte på mina volanger på magen men ändå. det blev liksom tre situationer på kort tid.
jag tycker att det är skönt när man ser bra ut och känner sig i form men samtidigt tycker jag att livet är för kort för att ständigt banta och oroa sig för vikt. det finns så mycket annat man kan oroa sig för än "lyxproblemet" vikt.
visst, jag tänker lite extra innan jag äter kakor och jag slänger inte i mig en hel pizza med gott samvete men jag unnar mig lite extra då och då och har ingen ångest över det. life is good!