Jag och några vänner brukar träffas hos varandra och äta lite och prata mycket. Det brukar vara väldigt trevligt och nu har turen kommit till mig. Jag har inte bokat in något datum för jag har just nu ingen lust. Jag har gått in i juntväggen. Kan inte förklara exakt vad det beror på här och jag kommer nog "kalla" till träff nästa vecka men jag helt enkelt ingen lust. Jag är väl inne i en social svacka kan man säga. Men den kan ha gått över tills i morn redan. Det vet man aldrig. Mitt humör är ganska varierande så här års kan man säga.
Jag har lagt ut lite kläder på tradera till försäljning, bla en tröja jag köpte till mig själv efter
Alvin föddes. Den är jättefin men jag kommer aldrig använda den. Trots det skär det lite i bröstet, men jag kan ju inte ha kvar den och klappa på den. Maken har lagt ut lite gamla barnkläder också under hårt gallrande av mig. En del saker kan jag bara inte sälja fastän ingen mer nånsin kommer använda dem igen, och jag tvivlar på att barnen kommer känna samma sak när jag visar dem deras gamla loppbitna kläder om tjugo år. Kanske kommer jag bli en tok som tar fram dem med jämna mellanrum, luktar lite på dem och sen gråter en skvätt och undrar vart tiden tagit vägen? Hur de blev så stora när jag fortafarande känner mig liten? Eller så kastar jag min sentimentalitet över bord och skickar allt över relingen. Det är farligt att bli för fäst vid saker. Bättre att hålla fast vid människor.
Och hur ska jag berätta för min lilla Anne-lie att tant Anna inte kommer bo på Hantverkaregatan resten av livet? Fortsättning följer...
God natt!
