Tingeling på stan

Kvävning på schemat

Hej.
Här sitter jag och kvävs nästan av mig själv. Det är nått som bor i min hals som hotar att ta över. Känsliga läsare kan sluta läsa nu. Det är fullt av slem som sitter fast en bit ner. jag vill inte harkla för att reta det så jag sitter och sväljer hela tiden. Men det är envist. Det är så mycket så jag ibland börjar hosta och klökas av det. Vet inte riktigt hur jag ska bli kvitt det. Det kommer i vågor. Har haft det sen början av sommaren i omgångar. Mycket irriterande faktiskt.
Nog om det!
Idag fick jag besked att min kära kollega och jag har kommit in på en rektorsutbildning i Växjö. Det ska bli skitkul. Sen att jag jobbar heltid, läser ekonomiprogram på distans och har två små söta + en stor söt hemma redan är ju en liten petitess i sammanhanget. Jag har kraft! Jag har styrka! eller nått.
en granne kom förbi igår och sa att en annan granne tyckte vår skylt A N Isbeerg var såååå kul. Anisberg alltså. Tur att vi inte heter Usberg i efternamn. haha då hade det inte vatt nån tvekan. men hade alla mina familjemedlemmars initialer stått på dörren hade det kunnat se ut såhär,
A N A L Isberg. Det har han nog inte tänkt på, grannen!
Idag har jag halvblind (fast med fula små glasögon på) gått till optikern och kollat glasögon-synen för framtida inköp av sådana. Mina nuvarande glasögon är alldeles för suddiga nämligen. Inte ögonen. Nej nej, glasen! Mitt i alltihopa fick jag en filmtrailer till en skräckis i huvudet. När han satte den gigantiska ögonmaskinen framför mina små röd-gröna så såg jag hans namn. Håkan Alm. Hjälp! Jag blir mördad, tänkte jag.
- Heter inte han som är anklagad och efterlyst för mord på sin flickvän Håkan Alm, frågade jag. (hehe)
- Nej. Jag tror han heter Mats, sa Håkan Alm. Så du kan va lugn.
- Bra, sa jag. Så var den lilla detaljen avklarad.
Sen gick jag på nästan osynliga ben (jag ser ju dåligt som sagt) den suddiga gatan fram hem till mina kära linser, satte in dem och blev återigen en människa med ögon för saker och ting.
Sedan har jag varit grymt effektiv och läst 100 tråksidor ekonomi, gjort två omöjliga uppgifter, samt retat upp min man. Helt fantastiskt!
Ibland är jag som Lotta på Bråkmakargatan; jag kan faktiskt nästan allting!

En sjöman älskar havets våg...

Båt-tema

Skepp ohoj seglarvänner! Nu har min blogg ändrats litegrann till seglarstuk, såhär lagom i tid för att ta upp alla stackars båtar på land.
Jag har snott åt mig en liten paus på mitt jobb mellan lunch och hämtning av Lovisa. Har en lite halvt oroväckande må-illa som sitter i halsen men jag kan nog svälja den så jag mår tipp-topp om en liten stund.
Vi har många barn sjuka idag på skolan. Hemma med halsont och feber. Undrar om det är svininfluensan som kommit till oss två veckor innan vaccinet förhoppningsvis kommer. Nästan ironiskt i så fall. Men det behöver ju inte vara så. Kan ju vara vad som helst. Under tiden fortsätter vi här utan att ta barnen i hand samtidigt som vi tvättar händerna med så mycket tvål och vatten och sprit så allas händer ser tio år äldre ut än de är. Torra och rynkiga blir dom.
mitt ansikte har för övrigt börjat falla sönder. Vi i min familj lider ju av ett envist eksem som på mig hittills har hållt sig i hårbotten men nu börjar pannan flaga så mitt DNA flyger fritt och irriterar ögonen. Kanske får jag köpa mig en skärm som jag kan sätta i ögonbrynshöjd för att inte sikten ska bli skymd av mina pann-rester, men jag tror inte det. Jag är hoppfull.
Nu är pausen slut. Vi hörs!

Kul skylt

Monstret lovisa

Jobb

idag är tredje fredagen i rad som jag jobbar fast jag egentligen ska vara ledig på fredagar. chefen kanske inte fattar riktigt eller så säger jag inte till tydligt nog. konstigt är det i alla fall. men jag sitter inte så länge. ska till optikern vid tolv. sen tror jag att jag lovade maken i ett svagt ögonblick att vi skulle plocka svamp. det finns ingen svamp. punkt.
sen vill jag ha en trädgård så jag tänkte föreslå för styrelsen i huset att vi skulle hacka upp den härligt, trevliga, mysiga, underbara asfaltsplan som vi har som innergård och göra lite gräs. eller kanske en pool. haha. hoppas alla fattar att jag skojar. men ändå. på min gata i stan, där bor många fruar som har bott där sen huset byggdes och dom tycker säkert det är toppen med asfalt. blir lite jämnare underlag för rullatorer och annat hjulburet för piggeliner i 80+åldern.
inte lika kul när en föryngring sker och familjer med små läbbiga barn börjar komma och vilja saker som inte passar dessa plisserade papiljottdonnor. men, barnens sak är vår! upp till kamp! eller nått...
hur fjantigt det än kan låta är de vår framtid. och nutid i många läger. och som sagt i vårt hus är nog barn mångas dåtid, halvluddigt i ett rosenskimrande romatiskt dunkel nånstans 1932. typ.

Helt plötsligt gick det en massa dagar utan liv i bloggen igen. Konstigt det där med jobbet. Jag hinner knappt ta en andningspaus förrän det är något nytt som händer, både bra och dåligt. Alla egenföretagare borde få nobelpris om de sliter och kämpar lika mycket som vi gör på skolan. Ni skulle bara veta. Det är som att ro i motvind ibland men på något sätt har det blivit bra i alla fall. Men det går aldrig att slappna av och sänka garden. Då händer nått. jaja. nog om det.
Jag har varit dålig ett tag och nu går niklas omkring och hostar lungorna ur sig. hoppas han blir bra snart.
i morn lämnar jag som vanligt luvan på förskolan 5 timmar, drar till jobbet, hämtar luvan och lämnar henne till niklas och alvin, åker tillbaka till jobbet, jobbar,jobbar, åker hem leker med barn, matar barn, nattar barn, kollar jobbmailen, jobbar lite till och går och lägger mig. kanske bloggar en stund.
puss och kram

Orm.

Mamma och jag var på äventyr när hon trodde hon såg en orm.

Finbesök

Nils och erica var på skolan idag. Hoppas det är okej att jag visar lilla sötnosen på bild.