idag är tredje fredagen i rad som jag jobbar fast jag egentligen ska vara ledig på fredagar. chefen kanske inte fattar riktigt eller så säger jag inte till tydligt nog. konstigt är det i alla fall. men jag sitter inte så länge. ska till optikern vid tolv. sen tror jag att jag lovade maken i ett svagt ögonblick att vi skulle plocka svamp. det finns ingen svamp. punkt.
sen vill jag ha en trädgård så jag tänkte föreslå för styrelsen i huset att vi skulle hacka upp den härligt, trevliga, mysiga, underbara asfaltsplan som vi har som innergård och göra lite gräs. eller kanske en pool. haha. hoppas alla fattar att jag skojar. men ändå. på min gata i stan, där bor många fruar som har bott där sen huset byggdes och dom tycker säkert det är toppen med asfalt. blir lite jämnare underlag för rullatorer och annat hjulburet för piggeliner i 80+åldern.
inte lika kul när en föryngring sker och familjer med små läbbiga barn börjar komma och vilja saker som inte passar dessa plisserade papiljottdonnor. men, barnens sak är vår! upp till kamp! eller nått...
hur fjantigt det än kan låta är de vår framtid. och nutid i många läger. och som sagt i vårt hus är nog barn mångas dåtid, halvluddigt i ett rosenskimrande romatiskt dunkel nånstans 1932. typ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar