Kvävning på schemat

Hej.
Här sitter jag och kvävs nästan av mig själv. Det är nått som bor i min hals som hotar att ta över. Känsliga läsare kan sluta läsa nu. Det är fullt av slem som sitter fast en bit ner. jag vill inte harkla för att reta det så jag sitter och sväljer hela tiden. Men det är envist. Det är så mycket så jag ibland börjar hosta och klökas av det. Vet inte riktigt hur jag ska bli kvitt det. Det kommer i vågor. Har haft det sen början av sommaren i omgångar. Mycket irriterande faktiskt.
Nog om det!
Idag fick jag besked att min kära kollega och jag har kommit in på en rektorsutbildning i Växjö. Det ska bli skitkul. Sen att jag jobbar heltid, läser ekonomiprogram på distans och har två små söta + en stor söt hemma redan är ju en liten petitess i sammanhanget. Jag har kraft! Jag har styrka! eller nått.
en granne kom förbi igår och sa att en annan granne tyckte vår skylt A N Isbeerg var såååå kul. Anisberg alltså. Tur att vi inte heter Usberg i efternamn. haha då hade det inte vatt nån tvekan. men hade alla mina familjemedlemmars initialer stått på dörren hade det kunnat se ut såhär,
A N A L Isberg. Det har han nog inte tänkt på, grannen!
Idag har jag halvblind (fast med fula små glasögon på) gått till optikern och kollat glasögon-synen för framtida inköp av sådana. Mina nuvarande glasögon är alldeles för suddiga nämligen. Inte ögonen. Nej nej, glasen! Mitt i alltihopa fick jag en filmtrailer till en skräckis i huvudet. När han satte den gigantiska ögonmaskinen framför mina små röd-gröna så såg jag hans namn. Håkan Alm. Hjälp! Jag blir mördad, tänkte jag.
- Heter inte han som är anklagad och efterlyst för mord på sin flickvän Håkan Alm, frågade jag. (hehe)
- Nej. Jag tror han heter Mats, sa Håkan Alm. Så du kan va lugn.
- Bra, sa jag. Så var den lilla detaljen avklarad.
Sen gick jag på nästan osynliga ben (jag ser ju dåligt som sagt) den suddiga gatan fram hem till mina kära linser, satte in dem och blev återigen en människa med ögon för saker och ting.
Sedan har jag varit grymt effektiv och läst 100 tråksidor ekonomi, gjort två omöjliga uppgifter, samt retat upp min man. Helt fantastiskt!
Ibland är jag som Lotta på Bråkmakargatan; jag kan faktiskt nästan allting!