min snälla chef har gett mig lov att jobba lite hemifrån så jag samtidigt kan snutta lite på min familj emellanåt. jag får lite ångest när jag tänker att Alvin ska börja på förskolan i slutet av januari och eftersom vi är nöjda med två barn är detta slutet på den allra sista föräldraledigheten för oss. sen kommer både make och jag att jobba jämt och bara vara hemma med barnen på dagtid under semester och helger. det känns ju som strupen snörs åt av att tänka på det. jag får lite panikkänslor. det kan ju vara skönt att vara på jobbet också men det här känns så definitivt. Alvin är mycket mindre än Lovisa var också när hon började på förskolan. sen är han min lilla plutt. stackars barn om han alltid kommer vara det. mamman som vägrar låta barnen växa upp. haha
men det är alldeles säkert värre för mig som förälder än för Alvin. han kommer inte komma ihåg mycket av sin förskoletid när han växt upp. min mamma och pappa lämnade bort mig till dagmamma när jag var 10 månader och jag känner inte att jag fått några men av det.
hoppas han tycker det är roligt på förskolan och att det går bra. lovisa har ju en kompis där mamman får slita loss henne och "ge" henne till personalen medan flickan skriker och gråter. varje dag. jag hade blivit tokig. lovisa däremot har knappt tid att säga hej då. och när man tänker på alternativen så känns det faktiskt helt okej.
2 kommentarer:
absolut!! det kommer gå galant för duktiga alvin!
Isac piper också vara iväg och säger knappt hej längre. Kanske blir annorlunda när det blir längre och fler dagar. Adéla hade nog gärna pipet iväg redan nu om hon fått. Vi var och pysslade på dagis härkomkvällen och då trivdes hon som fisken i vattnet. Såg inte mycket av henne för hon är redan så bundis med all personal:-)
Känns skönt!
Skicka en kommentar