igen

hej igen.
jag vet inte vad som hände men jag gick väl in i bloggväggen om det nu finns en sån. men ikväll läste jag en annan blogg för första gången på en månad nästan och fick inspiration igen.
vet inte om nått nytt hänt egentligen i mitt varierande liv.
vi har fått vaccin mot den stora stygga svininfluensan som alla verkar snacka om och är rädda för nu för tiden. de flesta jag känner har tagit sprutan. Alla utom min gravida svägerska. hoppas hon klarar sig från sjukan.
idag har vi haft en mysdag och inte gjort något särskilt. jag har i och för sig varit på apoteket och köpt medicin till behövande och i en leksaksaffär för lovisa ska på kalas i morron.
annars har lovisa och jag bakat pepparkakor. jag känner att jag måste nog jobba på lugnet och kreativiteten. det får vara okej att lovisa vill baka pepparkaksbajskorvar och göra om mina fina pepparkakshjärtan och slicka bort kristyren som jag spritsat runt på den. det som inte är okej är väl att hon gjorde ett pepparkaksspår på tio meter som hon tyckte alvin skulle följa. eller att hon la en av mina fina pepparkakor på golvet och hoppade på den. då får man påminna sig själv att man ska andas också och att en delad pepparkaka är dubbel pepparkaka. eller nått.
lovisa är kär i en förskolekompis. en tjej. en av de andra snusförnuftiga femåriga tjejerna hade sagt till henne att flickor bara kan va kära i pojkar för det hade hennes mamma sagt. lovisa var lite ledsen över det. fast jag sa till henne att hon fick va kär i vem hon vill. och känslorna är besvarade också. hihi
det går löss på lovisas förskola och jag frågade en fröken om det var på lovisas avdelning men hon ville inte riktigt svara på det. kollade igenom älsklings hår och hittade några till synes svarta små saker. Hjälp, tänkte jag och pillade lite. när jag tittade noga såg jag att det var glitter, inte löss.
- jag gned min tingelingklänning i huvudet mamma, för jag ville glittra sa hon då. helt logiskt. på tal om glitter så glittrade ett av våra badrum för nån dag sen. lovisa hade fått tag i mitt glitterpuder och pudrat toaletten, spegeln, väggen och duschen för hon tyckte det blev mycket finare då. och sina armar, ansikte och magen också. och visst glittrade det fint.
snart ska jag börja göra julgodis. planen är att jag ska fixa nästa helg. måste göra saker som man kan frysa. mycket. måttlighet är väl inte min grej riktigt. det är tråkigt med måttlighet.
annars har jag funderat lite över människor de senaste dagarna. hur vi är funtade egentligen.
jag pratade med två andra av människosläktet för nån dag sen och helt plötsligt började en fisdoft sprida sig. ingen sa nått utan vi låssades inte märka fisen utan pratade på som om vi kunde andas som vanligt. hade lovisa varit med hade hon sagt - det luktar bajs, mamma, men inte vi civiliserade vuxna nej. inte heller sa vi till en annan månniska att hon luktade svett så vi andra fick tårar i ögonen. nej nej. det vore ju att stöta sig.
fast när en kollega kom tillbaka efter maten sa jag faktiskt till att hon hade en grön tand. ett mindre salladshuvud hade fastnat i käften på henne. fast hon blev ju glad att jag sa till. men är det inte ofta så att även om vi pratar med nån som har något på tex tänderna så låssas vi som ingenting? är inte det konstigt? jag tycker det. det är som nån hemlig kod att man inte får säga till. man får ju inte stöta sig.
det är inte lätt att va människa.
puss och god natt!