hej.
fortfarande hemma med båda barnen. de hostar massor och är förkylda. och jag med. men det är ju värre med dem. tycker alvin varit sjuk mycket. teorin om att amning skyddar kanske inte gäller om storasyskon kommer hem med förskolebaciller. hmmmm.
jag tror inte egentligen det finns någon klar forskning som verkligen visar att amning ger skydd. eller finns det tror ni? har för mig att jag läst nånstans att det inte finns. klart är i alla fall att det är mycket billigare att amma. ersättning är ju hur dyrt som helst. men har man inget val så har man inte och det är ju fantastiskt att det finns ersättning. undrar vem som kom på det? med ersättning kan ju båda föräldrar (om det finns) mata och man kan ju turas om när det gäller nätter. mamman behöver dessutom inte gå med gnagande samvete och undra om prickarna på barnets rygg/armar/mage har något att göra med nått mamman har ätit. mamman kan också åka iväg eller gå iväg och fika tex med kompisar eller göra något med större barn utan att oroa sig för att partner ska ringa med andan i halsen och ett gallskrikande barn i bakgrunden som helst ville ha mat för fem minuter sedan. ingen mjölkstockning heller.
jag känner att jag låter som rena reklamfilmen för modersmjölksersättning. hur länge ammade/ammar jag mina barn då?
jo. lovisa ammade jag i ett och ett halvt år och alvin helammar jag fortfarande. han är fem och en halv månad. känns det bra? det varierar. med lovisa var det upp och ner eftersom jag trodde att det var så lätt att börja ge dem mat. i alla böcker stod det "- börja ge smakportioner när barnet är 4-6 månader och byt sedan ut ett mål i taget."
stod det något om matvägran? inte det nej. lovisa vägrade äta annat än bröstmjölk. och fastän många sa att det finns inga barn i sverige som svälter så ville inte lilla sötnosen öppna munnen till annat än mamma. från lovisa var 6 månader till hon var 9 månader hoppades jag SÅÅÅÅÅ många gånger att just idag var dagen hon skulle öppna munnen och börja äta. det är ganska nedbrytande att hoppas så mycket förgäves. jag var ingen glad mamma den perioden.
nu två och ett halvt år senare äter hon fortfarande som en kyckling. men hon ammar inte i alla fall.
alvin däremot verkar tycka mat är gott. han öppnar munnen, äter smakisar och smackar med munnen efter mer, men jag vågar ändå inte riktigt hoppas på att jag har fått ett barn som äter nu. säger jag hurra nu stänger han väl munnen för semester och öppnar igen om ett halvår. haha
det finns väl en mening med det mesta.