inredning

vem har sagt att inredning är enkelt? att det bara är att ställa ihop lite saker eller köpa det man tycker är snyggt och voilá, perfekt!?
man ska vara lite som en konstnär. svisch, svisch med penseln och helt plötsligt har man en tavla värd många pengar. med lite lätta, yviga rörelser har man fått till ett mästerverk.
jag är ingen konstnär. när jag hade bild på högstadiet ägnade jag många timmar åt ekrar på en j-a cykel jag ritade. de hade inte rätt avstånd mellan varandra så jag blev smått tokig. cykeln blev okej men det var inte konst. men det var en konst i och för sig att släppa ekrarna och gå vidare. till nästa pill-projekt. svisch svisch.
när det gäller inredning då. i det stora hela ser det ganske bra ut hemma hos mig. men nu har jag börjat snöa in på detaljer igen. precis som med cykeln.
igår letade jag igenom internet efter den perfekta kudden att ha i soffan. jag blev som besatt. jag hittade en som jag tyckte om. bara det att den finns i sju färger. det är tillräckligt för kortslutning i min obeslutsamma veliga hjärna bara det. sen råkade jag snegla i en inredningstidning och då var det kört. där fanns en perfekt kudde som liksom letade sig ur tidningen och hoppade upp, kramade och pussade mig och sa - det är mig du har letat efter anna!
självklart blev jag kär. och började leta. och leta. och leta.
en nätaffär i hela norden hade min kära kudde och då kostar frakten 300 kronor. är det värt det för en kudde? när man blir besatt tappar man liksom känslan för vad som är verkligt och vad som är fantasi och sånna petitesser som att frakten kostar mer än kudden suddas ut litegrann. eller helt och hållet. totalt faktiskt.
jag har fortfarande inte vaknat upp ur kudd-koman riktigt. vet inte om jag vill. verkligheten känns fortfarande lite färglös utan kudden som inte blev min.