hej svejs.
idag är lovisa hemma med mig och alvin igen. jag behöver gå en kurs i anger management tror jag. har inget tålamod riktigt. det är svårt att lägga band på sig själv när trots-lovisa sätter igång. när alvin sover är det ofta lugnare men när han är vaken blir hon en riktig busunge. kompisen anne-lie sa att det finns föräldrakurser man kan gå när man har 3-åringar och det är ju lovisa snart. man vill ju va en bra förälder som "föder" upp trygga och självsäkra barn som trivs med livet. det är ett jäkla ansvar. herregud! det är ju egentligen tillräckligt för att få vem som helst att få magsår. fast barn är det bästa som finns. lovisa har sen hon fick lillebror alvin gått tillbaka lite i utvecklingen. hon har blöja mer och hon STOPPAR SAKER I MUNNEN! det är läskigt. jag har börjat plocka bort smågrejer i hennes rum. studsbollar och annat. plockade ut en en-krona ur munnen på henne för en stund sen.
sedan har hon utvecklat en stor konstnärlig talang. hon ritar och målar med kritor,pennor och lypsyl på väggar, sängar, byråer, speglar och vår TV. inga kritor utan övervakning är den nya regeln hemma. lovisa var uppe hos kompis anton på övervåningen för nån dag sen och deras pappor lämnade dem ensamma i två minuter ungefär. de han rita på alla antons väggar. anne-lie försökte trösta och säga att de gjorde lika mycket båda två, fast anton hade aldrig målat så förut. hehe (nervöst skratt)
hon har även ritat på insidan på en garderob hos mormorn men det gick tack å lov bort med diskmedel och mycket gnuggande av hennes mamma.
lovisa, jag och alvin får snart besök av pappas kusin från estockholmo. ska bli kul att träffa henne. hon är rolig.
hon hälsar på hos min skruttiga farmor. men skrutt-farmor ligger mest och sover och det är ju inte alltid så kul. en gång i tiden var min farmor en av mina bästa vänner. jag brukade gå dit och vi kunde sitta i flera timmar och prata men det är inte så längre. farmor är senil och glömmer allt hela tiden. jag älskar henne jättemycket men ibland är det för jobbigt att se hennes förfall. fast jag saknar henne verkligen. den hon var förut. farfar hade alzheimers när han dog. hans sjukdom gjorde att farmor blev nedbruten och jag tror att det är därför hon är som hon är nu. hans sjukdom tog för mycket kraft av henne.
alzheimers går i släkten. den brukar hoppa över en generation så det känns väl inte så angeläget för mig att pensionsspara direkt. farfars sjukdom började ju märkas ungefär när han pensionerades. fast den smög sig på under flera år. sista åren bodde han på vårdhem. han kunde varken prata eller ens titta nästan på slutet. cirkulationen i hans kropp avtog så de ringde oss från vårdhemmet och sa att han var döende. vi hann åka dit och ta farväl. det var hemskt att se farmor sitta och klappa honom på handen och veta att det var sista gången de träffades i livet. han begravdes den 11:e maj 2006. den dagen skulle farmor och han firat 60:årig bröllopsdag annars. det var en vecka innan lovisa föddes. hon föddes på hans namnsdag, den 18:e maj. kanske ödet. usch. det är jobbigt att tänka på sånt. men ibland gör man det.
nu ska jag gå och baka lite bullar så vi har nått att äta när pappas kusin kommer.
kram