förutom att lovisa är sjuk är världen alldeles för lång. varför är allt anpassat för folk i enochsjuttiolängden? vi halvdvärgar som är knappt en och sextio känner oss ännu kortare då. det är lite löjligt med badrumsspeglar som bara halva ansiktet syns i eller bardiskar ute som man behöver stå på tå vid för att synas. jeans som man alltid behöver sy upp nästan en decimeter eller trendiga trekvartsbyxor som är en centimeter för korta för att vara lagom hel-långa. bänkarna i mitt kök är lite för höga för att det ska kännas bra att står där och hacka grönsaker. eller alla vuxentoaletter där jag kan sitta och dingla med benen för att fötterna inte når ner till golvet. lite förnedrande att behöva använda lovisas barnapall eller en stol varje gång jag ska ta nått ur ett skåp nånstans.
jag blev lite lycklig när jag var på lovisas förskola där allt är i "barnhöjd". tro det eller ej men det var skönt att känna sig lite för stor för en gångs skull. att få böja sig för att tvätta händerna tex.
fast jag faller ju inte så långt om jag skulle ramla och slå mig. :)
om det nu hade funnits en gud och han/hon skapade människan till sin avbild, varför ser inte alla likadana ut? är gud schizofren? om han/hon har lika många personligheter som det finns olika människor kan man ju förstå att han/hon aldrig har visat sig. det hade funnits mycket att förklara...
jaj, vad är en bal på slottet...